Julia har trotsat otroligt mycket i ungefär ett halvår nu. Leon trotsade han också i samma ålder men det var så otroligt mycket mildare och DÅ tyckte jag det var jobbigt?! Men hur som haver, jag försöker verkligen att tänka allt detta ur Julias perspektiv, hur jobbigt det måste vara att vilja ha allt man ser men inte få det? Och samtidigt ändå inte riktigt veta vad man vill, för ibland vet hon inte ens vad hon vill, hon är arg och skriker efter något och när jag ska visa henne så ångrar hon sig.. Ena sekunden "jag vill ha!!!!" Andra sekunden "nee, den vill jag inte ha!" .. Men igår tog allt detta ännu en vändning, en vändning mot "jag kommer att lägga ut dig på blocket unge"..(och nej, jag skämtar förstås! Men ibland blir man less!) Hon var arg och förbannad hela dagen!! Hon skrek och grät och skulle ha allt som inte fanns eller som hon inte fick.. Till och med Leon var less, " men mamma, kan vi inte ge Julia en glass, då kanske hon är tyst en stund?" Då tycker jag faktiskt synd om Leon!
Denna dag började bättre..Men nu är det samma visa, arg och förbannad på allt och alla, t.o.m katten är hon arg på, vad fan katten nu gjort henne? så idag åker vi och hälsar på någon.. Så vem vill ha besök av mig, Leon och Julia aka odjuret?

Julias 2-års kalas började redan på fredagen då mormor och morfar kom. Mormor jobbade hela helgen så då fick det bli på 2 dagar innan. Och det var ju himla roligt tyckte Leon och Julia.

Leon var väldigt glad, han fick nämligen också ett paket! Och Julia fick en EGEN bobby car, det var lycka!

På födelsedagen fick Julia massor med fina paket, det blev massor med fika och bus med allt besök som kom,

Också lycka!

En super dag för hela familjen. Så vi tacka så hjärtligt till alla!

Kan ni förstå att det gått två år sedan denna underbara lilla tjej gjorde entré i familjen tjärnström/öberg?! Två år av lycka, glädje, bus och skratt (det sista halvåret har dock bestått av mycket trots men det tänker jag inte på när jag inser att det gått två år). Älskade Julia, älskade tös!

Sist på barngympan så hängde julle-bulle med och fick leka i lekrummet. Och vad tror ni hon finner?

Jo en barnvagn, till hennes förtjusning, she is in love! Barnvagnen var typ lika stor som henne, men det sket väl hon i.

Hon sprang omkring med den ändå och var så lycklig! Men då fanns det en till som också ville ha barnvagnen..Så dom fick turas om, men såfort den ene fick ha den, så grät ju den andre.

Nu har jag fått nys om att Julia får en i julklapp, hur nu det ska gå?! Kommer det bara bli bråk kring den så

kommer jag ju få tuppjuck. Men ja, Leon kommer ju få massa annat som han önskat sig dessutom. Jag sa åt honom att han kanske ska önska sig en barnvagn i julklapp, men neeeeeeeej!!!! Då ska han ju önska sig brandbilar, polisbilar, bilbanor, sjörövarskepp (för Isabell har ett som han också vill ha), helikoptrar och en truck, en som är rolig?! Ja, så om han inte får en barnvagn så måste ju Julia få ha sin ifred. Nåja..Jullan kommer iafl älska den!

Och justdet, har ju glömt att skyta upp donnan, som nu börjat säga till när hon behöver bajja och kissa, så då går vi på toaletten. Storebrorsan är fasn bra att ha ibland ;) För när hon började fatta att Leon inte bajsade i någon blöja, ja då ville ju inte hon vara sämre. Och det är ju typ det roligaste som finns, att kissa och bajsa på toan..(Man skulle haft samma rolighetsfaktor, för vem fan tycker toastolen är kul?!) Så ja, duktiga tjej.

Men hon har alltid blöjan på sig ändå och ibland kissar hon i den och ibland bajsar hon i den. Men hon säger ju till!

Helt sjukt, hon är ju bara 1 år och 10 månader!! Hon ska då vara värst i allt ;) Haha..

På senaste tiden har Julia VERKLIGEN fattat tycke för duplo. Hon kan sitta med det i dryga timmen, bara bygga och plocka isär. Så himla kul att se henne utvecklas!

Min fantastiska Julia. Min fantastiska tjej, som börjar bli så stor (det svider lite i hjärtat).

Idag var vi på Julias 1½års kontroll, den som jag helt hade glömt bort. Fick en påminnelse igår (tacka vet jag sms-påminnelse) och det var ju tur för annars hade vi inte kommit ihåg det.

Så idag skulle det göras en läkarkontroll, vägas, mätas och den där dumma sprutan skulle tas.

Jag hade längtat efter att se hur lång donnan var, vikten tippade jag på strax över 10kg.

Vi kom dit och allt gick bra, läkaren gjorde samma tester kring utvecklingen som när Leon var liten.

Och hon fick HÖGRE än mvg, läkaren (som var en helt fantastisk kille) var så impad över lilla jullan. Han fick höra henne prata och han tyckte hon var så duktig när det gällde detta, han fick se hennes utveckling, så som rita, sätta på korken på pennan (och när korken var fel väg så vände hon bara på korken, det var han impad över), sätta ut näsa och mun, bygga med klossar och so on.. Sedan skulle han lyssna på hennes hjärta, men då brast det för min lilla tjej. Som ni alla borde veta vid detta lag så är Julia ingen människoälskare. Hon är blyg och gillar inte vem som helst, idag kom det fram väldigt tydligt. När läkaren kom närmare så blev denna lilla tjej helt tokig!! Hon grät och var helt förstörd! Jag kände nästan att det blev ett "övergrepp", när hon visade så jävla tydligt att hon VERKLIGEN inte ville. Missförstå mig inte nu, denna läkare var underbar!! Så himla duktig och trevlig, men Julia ville uppenbarligen inte och då kändes det så jävla fel att han skulle känna och klämma. Och detta resulterade i att vi, båda två, fick ställa oss på den vanliga vågen tillsammans,

med Julia i min famn, och sedan fick jag ensam kolla min vikt också. Och ingen längd kunde vi ta.

Sedan till den där dumma sprutan. Uscha mig vad ont det gjorde i mamma hjärtat, tårarna började krypa på i mina ögon.

Jag vet att det är för hennes bästa men usch vad hemsk när man ska behöva hålla fast henne.

Ja, vilket besök det blev. Men vikten fick vi iafl se och sprutan är ju tagen.

Och jag blev faktiskt posetivt överraskad över min egen vikt, upp 1 kg ;) Så 57,7 *nöjd*

Julia 1½ år

Vikt: 10,2kg

Har under helgen börjat packa iordning inför dagis. Och nu ska jag strax packa det sista. Men vet ni vad jag glömt?

Jag har glömt att köpa dagistuttar!! Inte för att det är någon panik, hon ska inte sova där först på fredag.

Men det är så typiskt mig och mitt minne!! Men annars så är allt fixat. Alla kläder är märkta, jag har till och med valt ut vilka kläder barnen ska ha i morgon ;) Fast det brukar jag faktiskt göra nästa varje dag. Om det är en dagisdag alltså. Jag vill slippa stressa så mycket som möjligt, då är det ganska skönt om sånna grejer är förberett.

Sen att Leon får ju Leon oftast välja sina egna kläder, kvällen innan så lägger vi sedan fram det.

Men nu har han nya kläder som han ska få inviga i morgon.

Ja jisses vad tiden sprang iväg. Tänka att min lillfis Julia börjar dagis i morgon?! Tänk att hon är 1½år?!

Och tänk att Leon fyller 4 år om 10 dagar?! Tänk att han är så stor så han går på storbarnsavdelningen på dagis?!

Min två stjärnor, som en gång faktiskt varit såhär liten.

Vilket härligt väder det varit, ja typ hela veckan jag var ledig!

Vi har förstås grejjat mycket ute, men inne också. Men nu är det "vardag" för mig igen och det innebär jobb.

4 nätter gör jag nu och sedan blir jag ledig 7 igen. Snart är den första natten förbi och det har gått super!

Bättre än vad den första natten brukar göra, natten som man vakar på är alltid värst, innan man kommit in i det hela.

Och faktumet kvarstår, jag får ju nästan inte sova igen något denna dag. Jag brkar få en sovmorgon, men egentligen behöver man sova betydligt mer än vad jag gör, men 1 vecka kvar, sedan är det dagisstart.

Ska blir riktigt spännande att se hur Julia reagerar och hur mycket hon kommer utvecklas och lära sig. Hon är redan så enormt utvecklad och duktig, på allt! Hon förstår så enormt mycket och hon är så motorisk. Hon klär t.ex. redan av sig kläder, byxor, sockar, jacka och även tröjor får hon av sig, ja skor också. Och det här med talet är helt sjukt. Gud som det sprutar ord ur munnen!! Jag blir sååå impad över att jag kan be henne säga nått och hon bara härmas. Hon är ändå bara 1½år.

Härom dagen var vi till stugan och min underbara Linda hängde med oss. Det var en toppen dag och när Linda for så säger Leon: "Mamma, nu åker Linda med sin rosa bil".

Julia: "inna"..

Leon: "Jaaaa Julia, hon heter Linda och hon har en bebis i magen och en rosa bil..."

Julia "doda biiiiii"

En stolt mamma blev jag!! Första konversationen mellan barnen som jag fattar. Leon pratar mycket med Julia, men hon svarar sällan, eller så svarar Leon åt henne ;) Åh, man blir berörd ända in i benmärgen. Fina ungar!

Men mest säger Julia kisse och vovve (buuee), det är ett jääääkla tjat om dessa kissar, kiiiiiiiisse hit och kiiiiiiiiisse dit.

Julia är väldigt snäll och försiktig men ibland glömmer hon bort sig och blir lite överspelt och har man då inte uppsyn så kan det hända att hon faktiskt gör illa våra minsta godingar

3 kiiiiiiissar som är 5 veckor gamla, Leon har döpt den fler färgade och den svarta, den svarta heter Blixten och den fler färgade heter Lilla Prinsessan. (Jag dog typ av skratt när jag hörde namnen..Lilla prinsessan?!)

Men ja hursom haver så vill Julia bara väl, även om det kan bli lite hårt i bland ;)

Nu hamnade detta inlägg verkligen all over the place men jag va skriv sugen och det märks ju verkligen.

Och som sagt, det blir iafl skönt när ungarna börjar dagis, så jag får soooooova!! :P

Bjuppar även på denna